Just do it!

Det blev nu så att jag sa upp min lägenhet. Hittade ingen tillräckligt bekant hyresgäst och hyresfirman påstod att Arabiastranden ligger på fel sida av staden. Jaha, då så.

Diskmaskinen dunkar, solen lyser in på blommorna jag bar in från balkongen när nordanvinden kom igår. Mina böcker, det mysiga kortet av hönor som jag fått av barnen till Morsdagspresent. Blommorna. Var börjar man när man ska flytta in sitt hem i ett förråd?

Naturligtvis, jag ska börjar med att packa stora ryggsäcken och kappsäcken! När jag väl har det klart är det bara att fortsätta, skåp efter skåp. Inte stanna för nätta koppen eller väskan som nån av flickorna kanske vill ha.

Alltså. Vad behöver man i Afrika? Halva kappsäcken fylls av böcker och reseapoteket. Sen då? Jo, den stora, skräckinjagande sprutflaskan av Bio Kill som dödar allt som är mindre än en elefant. Joggingskor? Kanske joggar jag nån gång tidigt på morgonen, längs med Martyr´s Way? Babykläder till Judiths systers trillingar i Kampala. Allt det vita och rosa i silkespapper, rullar in det mjuka paketet bredvid moskitnätet. Den limegröna linneklänningen jag köpte på rea, är det för fin? Jag har noterat varningarna för kläder som ger en signal av att man är en välbärgad europé. Och hur är det meningen att den signalen överhuvudtaget skall suddas ut? Borde jag kanske låta den grå hårfärgen växa och frodas? Bara kasta färgtuberna nu när ingen ändå känner mig. En ny identitet som ensamresande journalist med eleganta grå stänk i det långa håret. Hm.

Varför känns det vemodigt när detta ändå är något jag själv velat och valt och jobbat för? Det blir så påtagligt, kommer så nära. Snart måste jag faktiskt lämna allt. Det nya har ännu inte börjat, jag kan inte glädjas åt det. Känner mig bara oerhört sorgsen för att bli tvungen att ta avsked från mitt bekanta, trygga och trevliga liv. Mitt vackra hem, mina vackra barn.

Nej, nu vet jag, virknålen tar jag med! Sen sitter vi där med mina hyresvärdinnor, damerna Susan och Nana på kvällarna och virkar. Ute på altanen när den värsta hettan är över. Tittar på barnen som leker, läppjar på lite té och pratar om dagen som gått, om livet.
Den bilden gillar jag, fram med kappsäcken, just do it!