Good guy

När jag åker till Afrika i oktober, kommer jag så att njuta av livet! Tänker gå långsamt, vart jag än går, blir och snackar med grannarna, köper frukt på torget och prutar glatt mest för att träna min swahili. 

Jag kommer att jobba som informatör, Information Officer för Finlands Flyktinghjälp under sex månaders tid. Rapporterar från tre olika flyktingläger i Sydöstra delarna av Uganda. Jo, antagligen kommer jag att förgås av hetta, bli sjuk av maten och bli rånad några gånger. Men som kompensation tänker jag gå på brunch på ett lyxhotell i Kampala varje söndag. Efter en underbar frukost med massor av färsk frukt, lägger jag mig vid poolen i väntan på eftermiddagens träningspass på gymet.

Om en yrkesutbildad finländare jobbar i Afrika, är han a good guy. Han "hjälper" människor med sin blotta ingenjörs- läkare- eller lärarnärvaro. Denna gloria förtjänar man alltså med i princip samma arbetsuppgifter som hemma i Lovisa. Läkare sköter patienter, lärarna undervisar elever men saldot för ens godhet blir fet när man jobbar i Afrika. Jobbar man däremot i Ryssland eller Uruguay, är det ingen som bryr sig.  

Ordet Afrika väcker starka bilder från gångna tider. Ogenerat tillåter vi oss att bli medvetna av halvnakna människor som dansar till trumma, "djupt inne i svarta Afrika". Människor som är spontana och glada med oförmögna att rationellt utveckla sitt land och därför behöver mig, ingenjören, läraren och läkaren för att klara av ekonomin, korruptionen eller HIV.

För närvarande annonserar UM för jobb inom 33 internationella organisationer. Förmånerna är väl tilltagna: Flyttningen för hela familjen betalas, en bostad på ett väl skyddat, grönt  villaområde, gratis hälsovård för hela familjen, semester till hemlandet och givetvis en lön som möjliggör full servicepersonal i hemmet. 

Själv anser jag att lite mindre av det goda skulle räcka. Vanligt liv istället för lyx skulle ge rätt proportioner åt glorian också. Hyggligt medelklassområde med trevliga, otrevliga eller hjälpsamma grannar, butiken nära och en hemhjälp skulle få den store välgöraren att bekanta sig med de människorna, det landet han anser sig hjälpa. "Hjälpen" anses i vänners och kollegers ögon inte bestå av det normala arbetet han utför, nej, den tycks vara någon abstrakt egenskap som han förvärvat när han satte sin fot på afrikansk mark.

Det är på tiden att vi glömmer barnen med de stora ögonen, afrikanerna som ser på oss tiggande om hjälp. Stöd istället Non Government-organisationer och politiker som söker efter lösningar som möjliggör en utveckling utan beroende vare sig från Kina eller Väst. Vi har ställt till det alldeles tillräckligt även om Finland inte  var en kolonialmakt. Neokolonialism kan också vara en attityd, utgöra ett hinder för utveckling när en människa inte vågar vara kreativ utan förblir passiv i väntan på support. Därför behövs jämlikhet i rapporteringen om Afrika, jämlikhet i arbetet och jämlikhet i levnadsvillkoren för att afrikanerna själva kan effektivt hitta lösningar på de många problem som kolonialismen lämnat efter sig.

Jag drömmer om den lilla lyxen på söndagarna av pur trots. Jag åker till Afrika för att jag är nyfiken, vetgirig och vill jobba som journalist igen efter en lång paus. Offermentalitet är inget för mig. Jag offrar mig inte. Sen kan jag nog hjälpa en gammal tant över vägen nån gång, men förvänta inte något annat på den fronten!